Ibland är jag världens lyckligaste...

Blev aningen skraj när man gick på stan och raketbomber smälldes under taken och raketer som kastades från taket... Träffade lite folk på stan men det hela kändes mest deprimerande så vi drog oss därifrån mot djäkneberget, men André stannade och undrade vad som var fel... O jag älskar honom.
Vi försökte komma ifatt dom andra men vi hittade dom inte.. Så vi ställde oss på en klippa på djäkneberget vid tolvslaget och såg ut över stan... Vi kramade varandra och han fick en kyss. Det var verkligen jättefint. Jag älskar honom så mycket. Även om världen faller samman står han ändå där vid min sida och skyddar mig, och då finns det inget bättre sätt att börja år 2009, än i hans trygga famn.
Gott Nytt År Allesammans!
Kommentarer
Trackback